Innan jag fick barn så tyckte jag att det nästan var lite äckligt att gå in på toa och sätta sig, ja, för att göra nummer två ni vet och samtidigt läsa. Hur kan man sitta i skitlukten om än sin egen, otorkad i ändan och sen läsa i godan ro!??
Nu ser jag tjusningen med det hela.
Att få gå in i ett rum och låsa om sig är lycka, för att det faktiskt är OK att låsa in sig när man går in där.
Det är lixom OK från sambon att ta sig den tiden, för vem vill ha en sambo med hård mage?
Finns det då någon tidsgräns på hur länge det är OK att sitta? Är det när benen så sakta börjar domna bort och man har ett märke efter toaringen på låren? Eller är det när sambon ropar att man har suttit i 45 min och barnen utanför behöver byta sin bajsblöja?
Och sitter vi sådär länge för att vi är bajsnödiga så länge eller för att det faktiskt är så satans skönt att få lite egentid, så vi skyller på magen.
Själv så kände jag mig lite nödig idag, tog nya numret av min favorittidning MAMA och smet in på toan.
Jag han inte mer än läsa inledningen av chefredaktörens kolumn, innan jag hade bajsat färdigt och Molly grät utanför för att hon var hungrig.
så var det med den egentiden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar